Filippa Hella: tröst

Nyplätty (Tarmo Thorström), virkattu (Helena Hämäläinen) ja kirjottu (Filippa Hella) selfie.

Knypplad (Tarmo Thorström), virkad (Helena Hämäläinen) och broderad (Filippa Hella) selfie. 

Filippa Hella berättar om hur hennes broderade selfiekudde kom till:

Jag tror jag tänkte på alla fina trådar och knappar som jag har i söta små askar i mitt arbetsrum då jag tackade ja till Maijas förslag om att delta i selfiekuddeprojektet. Efteråt fick jag en känsla av att jag nog inte är riktigt klok…

Jag är inte riktigt någon handarbetsmänniska. Jag kan sticka och sy i knappar men ingetdera gör jag särskilt ofta. Jag fylls av beundran inför gamla broderier och spetsar. Konstnärer som kombinerar t ex serieteckning och broderi facinerar mig. Hanneriina Moisseinensseriealbum Isä kändes så berörande just pga detta. Kässpaikkabroderierna ställdes ut redan innan albumet utkom på serieutställningen Päin näköä! på Kiasma. Broderierna gav historien helt nya sätt att berättas, serieteckning och traditionella karelska handarbeten förenades på ett fint sätt i berättelsen om Hanneriinas pappa som försvann spårlöst då hon var liten.

Jag har knappt broderat någonting sedan fisktavlan jag gjorde i lågstadiet på andra klass där jag sytt kedjestygnssjögräs. Men nu hade jag ju lovat delta så då måste jag sätta igång.

Jag valde ut ett hallonrött bomullstyg och passande trådar. Jag tog några selfien i profil och tog en print. Jag skaffade OH-film och ritade i genom. Tursamt nog undervisade jag på Västranylands folkhögskola just då i januari så jag kunde använda en OH- projektor på skolan.

Jag ritade upp bilden med skräddarkrita och började sy. Jag bodde på internatet utan tv och dator så jag satt och sydde om kvällarna. Jag sydde och sprättade lite och sydde igen. Först tyckte jag det gick ganska bra. Men efter otaliga timmar broderande och tillbaks hemma såg jag sanningen i vitögat och medgav det såg för jävligt ut! Tyget snyrpade Och beige tråd på hallonrött tyg det ser inte bra ut kan jag försäkra. Ja inget såg ut som jag tänkt det.

Samtidigt som dyna nummer ett gick åt fanders så fick jag oväntat väldigt dåliga nyheter angående ett långvarigt projekt. Jag blev helt knäckt, matt och orkeslös. Grät dagligen.

Jag ville inte måla, inte rita. Men kudden måste bli gjord. Jag tog nya selfien. Jag höll fast vid att blunda på bilden, inte längre i profil utan rakt fram ifrån. Jag ville blunda, stänga ut världen. När jag var liten ville jag gärna vet hur jag såg ut när jag sov. Jag försökte kisa framför spegeln men nej det gick inte. Nu kunde jag ta bilder där jag låtsades sova.

Jag behövde en rofylld bild av mig, en bild där all världens problem är fjärran och jag är trygg och lindad som ett litet barn. Kraftgivande fotografering. Efter många försök lyckades jag ta en selfie jag var nöjd med. Jag kom på att man kan använda kalkerpapper för att överföra bilden. Allting föll på plats. Jag hittade en gammal oanvänd linnehandduk, handvävd av självodlat lin. Blå trådar. Nu gick allting smärtfritt. Broderande gav mig ro. Jag skapade något fast långt från mitt eget område. Jag behövde nästan inte sprätta alls. Och jag var nöjd med bilden.

Nu är selfiekudden färdig och överlämnad till Maija. Min tröstekudde som hon kallade den.

Fritt broderi för hand och på maskin

I ett tidigt skede beslöt jag mig för min teknik till Selfie!-dynan skulle bli fribroderi på maskin i kombination med moderna handbroderitekniker. Det verkade som om svartvitt var mitt färgtema när jag på Pinterest samlade inspiration. Emedan vi precis skulle göra en resa till Prag och bl.a. besöka  Alphonse Mucha-museet fick hans stil bli min förebild. Jag har alltid gillat hans illustrationer, de har en vacker mystik, förskönande. 

När det blev dags att ta själva selfien saknade jag vid tillfället en riktigt bra telefon, däremot hade jag just köpt en ny mycket bra kamera, så det blev stativ och timer, lite old school på nåt sätt. För att vara min stilförebild trogen lade jag makeup och fyllde på med löshår. Mucha avbildade aldrig några modeller med glasögon och tofs i nacken, även om det var så jag på riktigt såg ut den dagen (se lilla bilden i hörnet). För att få en cirkelform bakom mej nålade jag helt enkelt upp en badrumsmatta på väggen, för det var vad jag hade att tillgå just då i rätt form och storlek. Sen var det ett evigt springande mellan kamerans avtryckarknapp och ungefär rätt position framför mattan. 

Selfie 03.02.2015

Till själva broderandet valde jag ett grovt naturfärgat linne som botten. Det är ett material jag är vän med från förr, via folkdräktssömnad, det är nämligen den sorts linne som används som foder i livstycken och tröjor. Mitt färgtema hade gått från svartvitt till svartbeige med inslag av mint och gult, så det var de färgerna på sytråd jag köpte. Broderitrådarna svämmade över hemma, så där var det bara att välja och vraka. Inledningsvis krympte jag linnet, gjorde en skiss i Photoshop, printade ut och kalkerade konturerna på tyget. Sen var det bara att sätta sig vid symaskinen. Fribroderi på maskin är roligt för det saknar regler. Med svart tråd blir intrycket rått, vilket jag gillar, lite som om man suttit och skissat med svart bläck för länge på samma plats på ett papper, så att pappret nästan gått sönder.
 När de maskinbroderade delarna var på plats tog handbroderiet vid. Här var tanken att återskapa grafiska former i en cirkel, för att efterlikna Muchas illustrationer. Jag använde olika grova trådar och broderade dels fritt i båge, dels med prickade konturer. Fria stygn utan regler även här, med några klassiska inslag i form av langett och kråkspark.
 Dynan i sin helhet får ni se på utställningen, här lite smakprover i form av närbilder. / Ina

Selfie!-dyna, detalj / Ina Nordberg

Selfie!-dyna, detalj / Ina Nordberg

Näyttely lähestyy – Utställningen närmar sig

Save the date:

Avajaiset pidetään maanantaina 27.4. klo 18-20. Tervetuloa!

Vernissage måndagen den 27.4. klo 18.20. Välkomna!

Nyplätty pitsiselfie työn alla

Helenan innoittamana ajattelin hieman raottaa oman selfietyynyni perustaa ja suuntaviivoja.

Päätekniikkani on nypläys, jolla valmistetaan siis pitsiä. Apuna tekemisessä käytän kirjontatekniikoita, mutta kuitenkin pyrin pitämään niiden osuuden mahdollisimman pienenä.

Nyplääminen on minulle hyvin monitahoinen ilmiö, johon päällimmäisin motiivi lienee se, että yksinkertaisesti nautin siitä. Nautin myös hyvästä viinistä. Siitä sain riittävän löyhän aasinsillan ottaa selfie viinilasi kädessäni.

 Tuota kuvaa hieman pelkistäen sain viivapiirroksen, jonka pohjalta nypläisin selfien.

Kun sitten sain langat puolattua, niin alku näyttää tältä.

Työ on tuosta jo toki edennyt, mutta eipäs paljasteta kaikkea kerralla.

/ Tarmo Thorström

Selfietyynyni lähtökohdat (kirjoittanut Helena):

Teen selfieni virkaten ja neuloen. Ensimmäisenä tekniikkana minulle tuli kyllä mieleen - esittävästä kuvasta kun kerran on kyse - kirjonta, tilkkumaalaus ja koneparsinta, mutta päädyin kuitenkin minulle kaikkein tutuimpien, yksinkertaisten materiaalien ja välineiden pariin. Tykkään tehdä ja suunnitella yhtä aikaa, ja neulonta ja virkkaus sopivat hyvin sen kaltaiseen työskentelyyn. Työskentelytapoihini kuuluu myös materiaalilähtöisyys, ja sen kannalta varastoissani olisi ollut aineksia vaikka mihin. Päädyin nyt kuitenkin kasvivärjättyjen villalankojeni pariin.

#tähänjokuhashtag #pallo? #kerä? #aineksetkoossa?

Idean selfieeni sain tammikuun alussa, kun oli kunnon talvi ja pakkasta. En ole piirtänyt tai muuten ulkoistanut suunnitelmaani, se on vain mielessäni. Hakiessani kuvallisia lähtökohtia ideani taustalta, olen mielessäni yhdistänyt selfieni kaimani Helena Junttilan teokseen Modesty, Talvi. Toisaalta toinen olemassa oleva kiinnekohta voi olla Martti Innasen teos Mouhijärven umpitollo (1987), koska luulen, että naivismilta ei voi nyt välttyä :)

Iltasanomissa oli taannoin juttu, jossa taidekriitikko arvosteli instagram-kuvia. Se oli mielestäni varsin virkistävä ja hauska näkökulma selfieihinkin (onpas hankala taivutettava, eikä suomenkielinen versio meitsie ole sen helpompi), ja antoi minulle myös vähän eväitä tähän hitaasti rakentuvaan villaselfie-haasteeseen.

T.Helena

Osallistujat - Deltagare

Selfie-näyttelyn kymmenen käsityöläistä ja taiteilijaa, olkaa hyvät

Selfie-utställningens tio handarbetare och konstnärer, var så goda

Kuva: Julia Lillqvist

Ina Nordberg on tekstiilitaiteilija ja ennakkoluuloton yhdistelijä. Hän tekee ekologisia hääpukuja ja järjestänyt työpajoja jossa tehdään Barbie-nukeille kansallispukuja.Tuunauksen ja perinteisten tekniikoiden taitaja. Selfietyynynsä hän toteuttaa moderneilla kirjontatekniikoilla ja vapaakirjontana ompelukoneella.

Ina Nordberg är en textilkonstnär som oförskräckt och med stil kombinerar olika stilar och tekniker. Hon gör bland annat ekologiska bröllopsklänningar och har ordnat verkstäder där Barbie-dockor blev klädda i små-små folkdräkter. Ina Nordberg är kunnig i remaking och traditionella hantverkstekniker. Hon ska förverkliga sin selfiedyna med moderna broderitekniker och som fri broderi med symaskin.

Kuva: Heidi von Wright, 2015. (Suom: Yritän vaikuttaa ilmapuntaria ajatuksen voimalla, mutta se ei tottele. Aloitan alusta. Kaikki aika maalimassa.

Heidi von Wright on suomenruotsalainen runoilija ja kuvittaja. Blogissaan hän yhdistää ajatuksia ja yksinkertaisia kuvituksia, tai julkaisee kuvia kaupungilta löytyneistä esineistä, muistilapuista, kauppalistoista ja muista arjen jätteistä. Selfietyynyn hän toteuttaa ristipistotyönä.

Heidi von Wright är en finlandssvensk poet och illustratör. På sin blogg kombinerar hon tankar och enkla illustrationer, eller lägger upp bilder på udda lappar och föremål hon hittat på stan: minneslappar, inköpslistor och annat vardagligt skräp. Sin selfiedyna förverkligar hon i korsstygnsteknik.

Kuva: Filippa Hella

Filippa Hella on porvoolainen sarjakuvataiteilija ja kuvittaja. Filippa Hellan kuvissa pysäyttää tutkiskeleva, mutkitteleva viiva, ja värit: ihanan hento vaaleanpunainen tai kaikki sinisen eri sävyt. Hän toteuttaa selfietyynynsä kirjailemalla.

Filippa Hella är en serietecknare och illustratör från Borgå. Det som karaktäriserar Filippas bilder är en utforskande, vindlande linje och färgerna: en underbar ljus rosa eller alla möjliga valörer av blått. Filippa ska brodera sin selfiedyna.

Kuva: Helena Hämäläinen

Helena Hämäläinen on kaksinkertainen artesaani sekä käsityötieteen ja museologian opiskelija. Blogissaan hän miettii tunteita, kuvia ja käsitöitä rönsyilevästi. Selfietyynynsä hän toteuttaa neuloen ja virkaten.

Helena Hämäläinen är dubbel artesan och studerar hantverksvetenskap och museologi. I sin blogg funderar hon över känslor, bilder och handarbete.

Foto: Åsa Broo

Åsa Broo on innovatiivinen suunnittelija joka ammentaa ideoita käsityön historiasta. Hän innostuu erityisesti ristipistoista

Åsa Broo är en innovativ designer som hämtar ideér till sina arbeten från hantverkshistorien. Hon gillar speciellt korsstygn.

Perintö, 2014, kuva: Tarmo Thorström

Tarmo Thorstörm on raumalainen erikoisuus, nyplääjätaiteilija, joka on nostanut vanhan tekniikan uudelle vuosituhannelle. Hän nyplää muun muassa kravatteja ja kolmiulotteisia muotokuvia. Tarmon Thorströmiin voi tutustua esimerkiksi katselemalla tämän:

Tarmo Thorström är en specialitet från spetsstaden Raumo. Han är en knypplande konstnär, som lyfter den gamla tekniken till ett nytt årtusende. Han knypplar bland annat kravatter och tredimensionella porträtt. Man kan bekanta sig med Tarmo Thorström och hans passion för spets genom att titta på det här klippet:

Anneli Halme on eläkkeellä oleva käsityöalan ammattilainen Oulusta. Häneltä tuli muutama päivä sitten tällainen runo työn edistymisestä:

Täällä iloitaan lumesta
suksitaan ladulla,
vaan tyynymaastossa
on kummallista...
Milloin Tarzan, tuolloin Munch,
illoin ruokin Maatiaista
aamuin kosken kuoriaista
öisin nukkuu
luonnonlapsi sormi suussa!
joten edetään tilkutellen

Kuten runosta voi lukea, Anneli Halme toteuttaa tyynynsä konekirjonnalla ja kuvansiirolla maalatulle kankaalle.


Anneli Halme är pensionerad från handarbetsbranchen. Hon bor i Uleåborg, och kommer att sy sin dyna i blandteknik med bland annat maskinbroderi på målat tyg.


Maija Vepsäläinen oululainen tekstiiliopettaja. Hän toteuttaa tyynynsä sekatekniikalla, eli kone- ja käsikirjontaa sekä tilkkutyötä.

Maija Vepsäläinen är handarbetslärare i Uleåborg. Hon kommer att sy sin dyna i blandteknik med maskin- och handbroderi samt lapptäcksteknik.

Aino Raiskila toteuttaa tyynynsä vapaalla kirjonnalla villakankaalle.

Aino Raiskila kommer att göra sin dyna med fri broderi på ylletyg.

Juliste, Trästockfestivalen, Linda Carlsson

Linda Carlsson on ruotsalainen kuvittaja ja tämän projektin international star. Lindan kuvissa elää vahva ja villi viiva, niistä pursuaa huumoria ja iloisia värejä. Hän toteuttaa tyynynsä sekatekniikalla, ainakin kirjontaa on luvassa.

Linda Carlsson är en svensk illustratör och det här projektets international star. Lindas bilder domineras av en stark, vild och fri linje, och bilderna sprudlar av humor och klara, glada färger. Hon kommer att göra sin dyna i blandteknik: det blir åtminstone broderi.

Selfie!-näyttelyn takana on kuvittaja Maija Hurme, joka on koonnut ryhmän ja yrittää pitää kaikki langat kädessä. Ja tilkut. Ja kankaat. Selfie!-tyynyt ovat osa hieman laajempaa omakuvia tutkivaan näyttelyyn. Selfie!-projektia on apurahan kautta tukenut Taiteen edistämiskeskus.

Lisätietoa näyttelystä saa mailaamalla osoitteeseen maijahurmeillustrations@gmail.com.

Bakom Selfie!-utställningen finns illustratören Maija Hurme, som har samlat ihop den här här underbara truppen och försöker hålla i alla trådar. Och lappar. Och tyger. Selfie!-dynorna är en del av en lite bredare utställning som utforskar selfie-kulturen. Centret för konstfrämjande har stött Selfie!-utställningen med ett stipendium. Tack!

För mera information om utställningen, maila maijahurmeillustrations@gmail.com.